har ni någonsin känt att en människa förändrar ert liv något helt otroligt?
att den fyller det med stunder ni föralltid vill minnas, att den gör de små
extra sakerna ni aldrig själva skulle göra och att den älskar er för just den ni är?
har ni dessutom känt att den här människan har förändrat er själva så mycket
att ni inte ens känner igen er, och inte heller vet om det är positivt eller negativt?

det är så svårt när jag vill dela allt med dig,
känna allt med dig
och göra allt med dig. men det går inte,
för någonstans tar det stopp. är det för att vi är så olika, eller kanska rent utav alldeles för lika? jag vet inte. hur mycket jag än tänker och funderar så blir jag inge klokare på det, det är snarare tvärt om. jag föstår verkligen ingenting.
men när jag hör dig säga det så hör jag också hur uppenbart den låter. 
vi har inte varit två i det här förhållandet, vi har snarare alltid varit tre