nu måste jag berätta om mitt hjältedåd

eftersom jag har jobbat 10.30-22.15 idag så hr jag terroriserat christoffer per telefon. han berättar vid typ klockan 6 att det ligger en liten igelkott i trappen ner till tvättstugan som inte kommer upp. "ja stackars kotten" tänkte jag då.
sen när han hämtar mig på jobbet vid klockan halv 11 så ligger stackarn kvar. christoffer har försökt sig på en insats men inte lyckats. så jag blir himla blödig och ringer pappa med den stora frågan "hur i tusan lyfter man en igelkott?"
pappa kan allt och lär mig knep. gasen i botten hemåt.

och det va ingen jättekotte att tampas med! det va en bäbis. typ 10 centimer lång bara. då grinade jag lite,
och mamman va ute och letade efter sitt lilla barn,
så jag tog upp kottisen i handen och den va så ytte pytte och sen satte jag ner den i gräset.
då kurrade den ihop sig och jag fick typ panik.
sen ringde jag till stackars pappa igen och hulkade att kotten va död men han sa att så gör dom när dom är rädda.
lägger sig o rullar ihop sig till en boll. javisst ja
nu terrar jag christus med tankar om att den kanske fryser ihjäl eller inte hittar sin mamma eller nåt.
måste sluta nu.

MEN jag tror att jag ska bli djurvårdare. gud jag skulle kunna sälja min själ för en igelkotte.
hoppas de hittar varandra och kan värma varandra i regnet.
haha