nu har jag, min mamma och mitt knä kommit hem från stan och bio.
anledningen till att jag nämner mitt knä i egen hög person är att
mitt knä uppmäter samma storlek som en mindre dvärg.
är man inte förkyld så har man ett ont knä som är lika stort som en fotboll
TACK
vafan kan det vara? ett ledband, en muskel? eller en alieninvasion?
god only knows i guess

förvörigt såg vi änglar och demoner på bio, jag mamma och knähelvetet.
den va så spännande att jag glömde bort att bli panik-kissnödig (som jag alltid blir efter halva filmen)
det kallar jag sevärt
nu vet jag inte om jag ska grina, amputera mitt knä med en kökskniv eller kanske rentutav
börjar tänka på refrängen? ja vem vet.
lycka på att skattepengarna har kommit förövrigt. ja va skoj
det blir en protes för dom pengarna..