det är många som är mitt uppe i alla studentbestyr med bal, klänningar, mössor och slutprov. för oss som redan har gjort det är det rätt skönt, men också lite sorligt. och jag kan inte låta bli att undra hur tusan tiden kunde gå så fort!? för ett år sen pirrade det av fjärilar i magen och lusten att bli vuxen och komma ut i livet var rätt stor. men samtidigt var man nervös och rädd för om man skulle få något jobb? om man skulle behöva stå utanför coop och sälja jordgubbar hela livet eller om det skulle komma nåt bättre?

ärligt talat. jag va fan skiträdd när jag skulle ta studenten. FÖR ALLT. jag trodde inte att jag skulle kunna gå i mina skor, att jag skulle spilla på min klänning och till råga på allt skulle jag inte få nåt jobb och hela mitt liv skulle rasa ihop. typ.
såhär i efterhand vet jag ju att det inte gick så illa. visst fick jag jobb, även om det var trögt ibland och det finns fortfarande dagar som det här med jobb känns hopplöst. men man får ta en dag i taget, för man ska tametusan jobba ända tills man är 65 så det är lika bra att göra det bästa av situationen. och hela livet rasade inte ihop heller, utan det går snarare åt rätt håll.
för ett år sen hade jag lite utav en flytta hemifrån-hets, i hemlighet! jag var rätt stressad över det, och trodde väl aldrig att jag skulle flytta till ett eget krypin. och nej, det har jag inte gjort än! men det är bara skönt, inte stressande. för jag tror inte jag skulle vara mogen för det. barnet i mig är för stort! det kommer när det kommer. och det ska bli så mysigt.

vilka förväntningar, förhoppningar eller rädslor man än har så blir det aldrig som man har tänkt sig! aldrig!
jag hade ganska hemska förutfattade meningar om det mesta, men inget har gått direkt åt skogen.
det enda som har gått sämre än väntat är hur kontakten har hållits mellan de gamla klasskompisarna, dom man träffade varje skoldag och som skoldagen var skittråkig utan. de ser man aldrig längre. åtminstone väldigt sällan.

jag vet inte vad jag ska hoppas på att jag gör om ett år, för det förändras varje dag. vad jag vill göra nästa sommar vet jag inte förrän då.det skulle vara så typiskt mig att stressa upp mig och oroa mig för det ett helt år i förväg. så det tänker jag låta bli. åtminstone ikväll.






var blev vi av, pammie och lusen? haha