veta bäst
när jag var 17 trodde jag att jag visste vad jag ville göra hela livet.
jag hade allt föreställt och det kändes tryggt och skitkul.
om jag hade vetat då vad jag skulle göra 3 år senare hade jag nog
fått en allvarlig psykos.
att jag skulle jobba på ica, inte plugga, inte syssla med det jag gillade
allra mest under gymnasiet, nämligen foto, hade låtit som ett skämt för mig.
ett stort, ekande och inte alls speciellt roligt skämt.
att det aldrig blir som man har tänkt sig, är väldigt tydligt just nu.
att jag faktiskt inte alls är speciellt ledsen eller besviken, likaså.
just nu känns det bara väldigt bra.
jag älskar inte det jag fyller vissa dagar med just nu, verkligen inte.
men genom det här har jag träffat så himla mycket olika människor.
främst personer som är alldeles jättebra och underbara men samtidigt
många rötägg och riktiga skitstövlar. det har varit rätt kul, det också.
så här i efterhand blir man väldigt klok av sånt, tror jag
livet är en läxa, en berg&dalbana, en slingrande stig eller vad man nu vill kalla det.
hur som haver är livet så sjukt roligt, för man vet inte vad som händer.
man kan aldrig veta, hur stora planer eller föreställningar man än har.
jag har inte bråttom. jag har hela livet framför mig, förhoppningsvis ett långt sådant.
jag har all tid i världen att göra vad jag vill och känner för.
ta vara på tiden som den är och som den blir.
en klok syster säger att jag kan behöva lite motgångar. få nått att bita i och
kämpa lite för. och det här känns ju som en utmärkt grej.
jag hade allt föreställt och det kändes tryggt och skitkul.
om jag hade vetat då vad jag skulle göra 3 år senare hade jag nog
fått en allvarlig psykos.
att jag skulle jobba på ica, inte plugga, inte syssla med det jag gillade
allra mest under gymnasiet, nämligen foto, hade låtit som ett skämt för mig.
ett stort, ekande och inte alls speciellt roligt skämt.
att det aldrig blir som man har tänkt sig, är väldigt tydligt just nu.
att jag faktiskt inte alls är speciellt ledsen eller besviken, likaså.
just nu känns det bara väldigt bra.
jag älskar inte det jag fyller vissa dagar med just nu, verkligen inte.
men genom det här har jag träffat så himla mycket olika människor.
främst personer som är alldeles jättebra och underbara men samtidigt
många rötägg och riktiga skitstövlar. det har varit rätt kul, det också.
så här i efterhand blir man väldigt klok av sånt, tror jag
livet är en läxa, en berg&dalbana, en slingrande stig eller vad man nu vill kalla det.
hur som haver är livet så sjukt roligt, för man vet inte vad som händer.
man kan aldrig veta, hur stora planer eller föreställningar man än har.
jag har inte bråttom. jag har hela livet framför mig, förhoppningsvis ett långt sådant.
jag har all tid i världen att göra vad jag vill och känner för.
ta vara på tiden som den är och som den blir.
en klok syster säger att jag kan behöva lite motgångar. få nått att bita i och
kämpa lite för. och det här känns ju som en utmärkt grej.
Kommentarer
Trackback
