jag vet att jag är lite bakfull och dessutom har varit det hela dagen. därför har det varit jobbigare att jobba idag än andra dagar. men den senaste veckan har jag bara kännt mig så sjukt trött. inte trött som när man har sovit för dåligt och inte trött som när imunförsvaret tryter. jag känner mig bara helt urlakad. det kan inte alltid vara roligt att gå till jobbet, och det vet jag. men det känns som om jag har lovat för mycket, sagt för mycket och jag tror helt enkelt att jag vill för mycket utan att tänka efter först på om jag kommer orka och på om tiden kommer räcka till. att tid är värdefullare än pengar och att pengar inte är allt är förmodligen något man kommer fram till så småningom. men varför måste man lära sig? varför kan man inte kunna på en gång?

att jobba är naturligt och ett måste tycker jag. jag mår skitdåligt och jag bara sitter hemma. verkligen s k i tdåligt. men det måste finnas en balans, och framförallt så måste man fatta att det MÅSTE få finnas en balans. bara för att man vill jobba och gärna ställer upp när det behövs folk betyder inte det att man är beredd att viga 46677 % av sitt dygn till jobbet och det betyder inte heller att man är outtröttlig och stark som en superhjälte. efter 6 - 10 arbetsdagar i rad är det naturligt att behöva vila.

jag är så tacksam över mitt jobb. det är en trevlig arbetsplats med ännu trevligare människor där man egentligen alltid känner sig välkommen, uppskattad och omtyckt. men jag har svårt att tro att jag orkar jobba såhär hur länge som helst. jag vill ha ett schema att följa. jag vill kunna planera saker med min pojkvän, min familj och mina vänner utan att behöva tänka på att man kanske "måste" jobba. jag vill kunna tacka nej till ett arbetspass utan att få dåliga vibbar tillbaka på grund av att jag "faktiskt är extrapersonal och SKA kunna hoppa in när det krisar!!!". det är inte det att jag är lat, absolut inte. men just nu känns det inte bra...