....

det tar sån tid att glömma och när man väl har gjort det så ska det bråkas igen.
klumpen i magen bara växer och jag mår faktiskt illa av att tänka på det. olusten sprider sig i hela kroppen.
hur kan man vara så dum? så lätt?
finns ingen jag hatar så mycket som dig.
du är verkligen inte värd någonting i mina ögon.


 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0